Den svenske Stockholmskonstnären EUGÈNE JANSSON (1862-1915) var ursprungligen mest känd för sina poetiska Stockholmspanoramor i skymningsljus. Efter förra sekelskiftet övergick han till figurmåleri där friluftsvitalism i ljusa och kraftiga färger dominerade.
Konstnärens njursjukdom tvingade honom att regelbundet gymnastisera och bada. Han fick genom kontakter tillträde till Flottans badhus på Skeppsholmen där han fann gott om modeller för sitt figurmåleri.
Omkring 1840 blev det obligatoriskt med kallbad vid regementena som var förlagda till Stockholm. På Skeppsholmens östra strand uppfördes därför ett flytande badhus enligt arkitekt Fredrik Bloms ritningar. Intill detta restes en liten träpaviljong, vilken senare ombyggdes till bostadshus åt badföreståndaren vid flottstationens varmbadhus. Varmbadhuset inreddes på 1870-talet i den närliggande gamla smedjan. Här kunde flottisterna bada bastu och tvaga sig i de sex badkaren som stod i rad.
Den försämrade vattenkvaliteten i början av förra seklet ledde till att all vidare badning i det förorenade vattnet förbjöds 1923. Kallbadhuset revs och pålarna drogs upp och idag återstår endast badföreståndarens träpaviljong. Varmbadhuset användes fortsatt till 1969 då örlogsvarvet flyttade till Muskö.
Konsttryckt på syntetisk "canvas" duk i storlek 0,60 x 0,90 meter.